Exempel på exklusionskriterier kan vara:
- annan primär/komorbid diagnos som inte programmet kan behandla (t ex bipolaritet och psykos)
- för hög svårighetsgrad på problematiken (t ex svår OCD)
- annan pågående behandling som kan störa behandlingen (t ex annan psykoterapi eller benzodiazepiner dagligen)
- pågående missbruk (t ex alkohol/narkotika eller spel)
- suicidrisk föreligger
- vid neuropsykiatrisk problematik som t ex AD/HD, så bör en bedömning göras om det finns anledning till exklusion eller om patienten ändå har förutsättningar att med extra stöd klara av att tillgodogöra sig behandlingen. Frågor gällande struktur och koncentrationsförmåga är relevanta att utreda närmare.
- vid personlighetsstörningsproblematik bör en vidare bedömning göras om det finns anledning till exklusion eller om patienten ändå har förutsättningar att med extra stöd klara av att tillgodogöra sig behandlingen.
- Tänk på att det snarare är grad av komorbiditet, generell funktionsnivå och social belastning/support, än antal poäng på en skattningsskala, som är en försvårande omständighet eller anledning till exklusion.
- Exklusion bygger på bedömarens kompetens och ansvar att endast sätta igång patienter där fullt ansvar kan tas för en behandling.