• Har en problematik/diagnos av lämplig svårighetsgrad som det finns ett behandlingsprogram för (se fliken för respektive behandlingsprogram)

En bedömning bör/kan innehålla följande tre delar:

  1. Diagnostik
    • med hjälp av strukturerad eller semistrukturerad intervju som exempelvis M.I.N.I. och Prime-MD.
    • med hjälp av fritt tillgänglig självskattningsskala i DSM V
    • med hjälp stöd från av MINI-D (eller liknande stöd för ICD-10)
    • klinisk intervju av behandlare med utbildning i diagnostik

  2. Skattningsskalor
    • med hjälp av generella och specifika skattningsskalor som kan säga något om grad av problematik och om patienten har en symtombild som talar för en viss diagnos.
    • använd i möjligaste mån skattningsskalor som är reliabla och valida, samt har svenska normer
    • skattningsskalorna kan även användas för att utvärdera behandlingen, och användas i det kliniska arbetet med patienten

  3. Klinisk bedömning
    • en generell klinisk bedömning gjord av person med kompetens och erfarenhet i kliniska bedömningar